Bild direkt från regeringskansliet

Här kommer troligtvis en bild från regeringens smutskastarkampanj

Nya Plattor

Idag så har jag fyndat på Borlänge Skivbörs, Borlänges musikkyrka nummer 1. Skivorna som har blivit hedrade att få hamna i min samling är.

Iggy and the Stooges – Raw Power

Ramones – Mania

Quicksilver – Happy Trails (LP)

BWO

Ja, jag ska se på melodifestivalen idag. Trots min schlager-skeptism så kommer jag att vara bänkad från första sekund till den sista. Det är ju trots allt spännande när det är tävling, en vinnare måste ju koras. Ja, jag kommer att ringa in och rösta, för det har jag alltid gjort och kommer troligtvis alltid att göra framöver. Samtidigt som jag alltid kommer att sucka över att bidragen egentligen är så dåliga.

Men idag så kommer jag att ta mitt ansvar så att Carola inte vinner. Jag kommer att lägga min röst på BWO, en låt som förmodligen går bra i östländerna. Kommer dessutom att lägga en till röst på the poodles, underbart med något som sticker ut!

LP-spelare

Äntligen kommer jag att känna mig hel. I helgen så ska jag införskaffa mig en hederlig lp-spelare. Jag är övertygad att min musikaliska själ kommer att utvecklas till något alldeles underbart.

Seriöst så kommer min mamma att bli av med sin spelare, hon använder den ändå aldrig.

Skivtips

[Veckans skivtips är gruppen med det skumma namnet The Horror The Horror. Påminner stundtals om The Strokes.]

Hård trummis

[Vet inte ifall jag skulle vilja ha honom som trummis]

KLICKA FÖR ATT KOMMA TILL FILMEN

Musiken har förlorat sin själ.

Relativt snabbt så har musiken tappat sitt ursprungliga syfte, förmågan att beskriva. Beskriva med en sanning i sina texter, beskriva passion, något som artisterna verkligen vill förmedla. Jag personligen tycker att musikens guldålder var mellan 1965-1972 när Rocken verkligen var på frammarsch. Vi har artister som The Doors, Bob Dylan, Velvet Underground, Neil Young, Led Zeppelin, Jimi Hendrix, Pink Floyd. Det finns betydligt fler att ta upp, men det här får räcka som en förhandsvisning.

Visserligen så fanns förmågan att förmedla innan guldåldern. Vi har storstadsbluesen som pulserar med texter om samhällets problem. Det finns givetvis guldkord efter guldåldern, på 70- och 80-talet så har storheter som Depeche Mode, Kraftwerk, The Smiths, Ramones. Med på 90- och 2000-talet så börjar det att bli glest mellan artister. Nirvana och White Stripes är för mig de stora rockbanden på senare år.

Syftet är kanske att lyfta fram de artister som gör det värt att ha en lp-spelare. Men man kan nog säga att syftet kan vara att bevittna de artister som våldtar hela termen musik. Jag har tidigare följt melodifestivalen med öppna armar, men har på äldre dagar blivit något klokare. Om vi ser på årets melodifestival och tar fram ett antal låt namn, Kuddkrig, Kameleont, Ge mig en kaka till kaffet, Jag ljuger så bra, Naughty Boy.

Fundersam, stum, irriterad, många tankar väller fram i mitt huvud samtidigt som Heim Computer med Kraftwerk pulserar ut genom mina högtalare. Vad vill man egentligen få ut genom att sjunga om kuddkrig, äckliga ödlor och bullar? Förmodligen ingenting, det enda man troligtvis vill är att till vilket pris som helst bli känd. Även om man våldtar musikens själ, och de är skyldiga till att kvaliteten inom musiken mjölkas ur. Nonchalant, naivt och utan stolthet bär man fram låtarna som andra har skrivit åt en.

Om man ska komma fram med ett försvar till melodifestivalen så är det väl att det är svårt att göra en bra låt på tre minuter. På dessa tre minuter ska man komma på en refräng och minst en ton höjning. Då prioriterar man bort versen, för den hinner man inte med eftersom låten ska vara så trallig som det bara går. Verserna som inte innehåller många meningar, men det är inte meningarna som lyssnarna vill höra på. Lyssnarna vill ha en refräng som sätter sig i hjärnan, en refräng som man kan sjunga vidare på. Skit samma om det sjungs om bullar, äckliga ödlor eller kuddkrig, man vill kunna sjunga med.



Det mest fantastiska är att svenska folket år efter år är så övertygade att vårat bidrag kommer att slå stort ute i Europa. Men sanningen är att resten av Europa har utvecklats så mycket fortare. Medans Sverige står och trampar fast i träsket med Gyllene Skor och Carola hits så har Europa fastnat för pompa och ståt. Det är bara att titta på förra årets melodifestival, de flesta östländerna spelade Etno-låtar. Frågan är om det är hiten i årets festival. Annars så går det som alla vet ut på att grannländerna ska visa vilken otroligt bra relation man har till varanadra. Cypern röstar på Grekland och Grekland röstar på Cypern.

Om man går på en konsert med Carola. Hur stor chans är det då att få höra något spontant, något som inte följer notorna. Upplevelsen när alla lyssnar på varandra och lyssnar till musiken. Där alla är samspelta, precis som med en livespelning med Led Zeppelin, när en låt nästan är en halvtimme, en underbar halvtimme när allt är så spontant och spelas med känslor, samtidigt som det låter riktigt tight, det låter riktigt bra. På Carola konserten så kan man nog förvänta sig ett antal tonhöjningar. Spännande och spontant. Saken är att populärmusiken idag bara fyller ett syfte, att sälja sälja och att sälja. Artisterna är bara ett verktyg för skivbolagen att tjäna en massa pengar.

Jag är så övertygad att jag kan säga att jag vet att den bästa musiken idag görs lokalt, diverse demoband, eller på små skivbolag. Så jag kan övertygat säga att vill man få någon typ av kvalitetsupplevelse så bör man gå på små spelningar runt om i Sverige. Inne på någon liten, mörk och inrökt lokal.

Välkommen..

Jag har tidigare bloggat på Gnaget & Jag, en fotbollsblogg om Sveriges bästa klubb AIK. Men jag har då och då känt att jag skulle vilja få utlopp för mina känslor, men en sportblogg är inte alltid rätt forum. Det kan vara allt mellan himmel och helvete, mellan kultur och politik, mellan trender och glass-sorter.

Jag har sett så otroligt många exempel på pretentiösa bloggar, och jag har lovat mig själv att det här aldrig ska bli ett sådant projekt. Med inlägg som förmodligen skrivs med glimten i ögat, jag vill inte göra revolution, bara få synas och höras lite i denna gigantiska nätvärld. Kommer att dela ut pungsparkar till höger och vänster, det är ju det som är tjusningen med att blogga, skulle just du råka ut för en pungspark så ta inte illa upp, det är bara en komplimang att jag nämner ditt namn.

Återigen varmt välkommen.